jlaccess

Jag kan inte förklara med ord din intensivas blick påverkan. Du är där och bryter så lätt igenom muren jag byggt runt mej. Ett enda leende fäller mig så lätt. Jag är beroende av glimten i dina ögon. Jag kan inte andas utan din bindande röst. Samtidigt som jag inte kan leva utan dig, hatar jag att inte kunna känna igen mig mera då jag ser mig i spegeln. En främmande flicka står där med sina gröna ögon med sådan ångest och sårbarhet. Jag är en liten flicka som trånar efter ett par starka armar om min midja, en röst som skyddar mig och vetskapen om att jag inte behöver vara ensam, mera.

Jag plågas i mitt inre av att inte kunna röra dig, höra dig eller se dig. Jag kan inte känna dina händer på min kropp, din andedräkt vid min hals eller värmen från din famn. Jag vill höra dig säga att du aldrig lämnar mig mera. Jag låter mig såras om och om igen med tanken på att du skulle vara här. Jag låtar dig skära upp såren pånytt som inte hunnit läka. Jag är svag inför dig astän jag stundvis är stark. Du är ändå starkaste drogen i världen för mej.