jlaccess

Jag vaknar tidigt till att känna en kväljning skölja över mig men snart går
den över till att se en främmande arm över min bara mage. Hans ligger
på magen och hans andetag luktar billigt öl och fylla. Jag försöker resa
mig. Mitt huvud dunkar och ser min klänning uppvikt. Jag försöker samla
mig och reser mig långsamt från sängen. Överallt ligger tomflaskor,
människor och det luktar öl, piss och spyor och en stark odör av tobak.
Jag fattar att främlingen som legat över mig har stulit den ifrån mig. Han
är inte den som jag såg igår. Han är inte rätt person eller detta var inte
ens rätt stund. Jag intalar mig att det är inte sant och inget hände fastän
jag inte ens minns. Allt jag minns var hans händer och hans röst kalla
mig vacker. Jag minns hur allt snurrade och omgivningen försvann i
hans armar. Jag känner skammen och förnekande slå mig hårt. Jag
skyndar mig iväg med tårarna brännade. Jag ville inte att det skulle vara
så här. Jag minns ju inget. Kanske inget hände. Kanske bara var det
fyllokyssar. Jag tänker iallfall förneka allt. En mörk hemlighet.

Jag ser dig igenom vimlet men ser endast dig som en suddig figur fastän du står så nära.Du ler mot mig och jag kan bara le och se bort, för att inte visa hur det snurrar i huvudet. Överallt är det människor som försöker leva i stunden. Deras röster, skrik, skratt blandar in mig i massan. En hand smyger sig om min midja och en främmande röst lockar mig med söta ord. Jag kan bara skratta och då jag försöker placera ansiktet i minnet vill det inte bara fastna. Jag känner hans andetag, hör mig säga något och jag håller på att falla snart. Någon håller mig uppe att stå med mina höga klackar och doften av billig sprit slår mot mig medan nån pressar sitt ansikte mot mitt och kommenderar mig att kyssa honom.
Jag ler och  sluter ögonen, låter mina sinnen ta över förnuftet. Jag hör snart din röst som väcker mig till verkligheten och frigör mig från ett par närgångna händer. Du ser på mig halvt med ett hånflin, men jag känner hur jag kommer att vara full av ångest att du inte kan slå armarna om mig och skydda mig från världen. Jag ser din rygg sedan gå ifrån och de där armarna hålelr mig fast. Jag gör inget motstånd utan låter stundens fullhet föra med sig. Varför är detta inte du? Var är du? Varför kommer du inte till mig? Jag kommer att ångra att jag inte följt efter dej.

Solen lyser upp ditt hårda ansikte så att de faktiskt för en sekund ser mjukt ut.
Dina skarpa drag och intesiva blick får mig att röra mig oroligt. Lögnen som
stirrar på mig med mörka ögon ger mig lust att springa och gömma mig som
ett litet barn som jag verkligen är ibland.
        Ett skälmskt leende, som för en sekund tar mig till en annan verklighet,
ler så grymt att jag inte kan låta bli att undra om du är sann. Vad gömmer sig
bakåt dina kalla ögon, dina mörka ögonfransar och okänsliga ord. Din röst
fräter på mitt sinne som en giftig men söt syra. Ditt så vackra leende får mig
för en stund att tänka hur så vacker och otäck du är på samma gång. Ingen
kan vara så perfekt som du, sanningen.