jlaccess

Jag ser dig igenom vimlet men ser endast dig som en suddig figur fastän du står så nära.Du ler mot mig och jag kan bara le och se bort, för att inte visa hur det snurrar i huvudet. Överallt är det människor som försöker leva i stunden. Deras röster, skrik, skratt blandar in mig i massan. En hand smyger sig om min midja och en främmande röst lockar mig med söta ord. Jag kan bara skratta och då jag försöker placera ansiktet i minnet vill det inte bara fastna. Jag känner hans andetag, hör mig säga något och jag håller på att falla snart. Någon håller mig uppe att stå med mina höga klackar och doften av billig sprit slår mot mig medan nån pressar sitt ansikte mot mitt och kommenderar mig att kyssa honom.
Jag ler och  sluter ögonen, låter mina sinnen ta över förnuftet. Jag hör snart din röst som väcker mig till verkligheten och frigör mig från ett par närgångna händer. Du ser på mig halvt med ett hånflin, men jag känner hur jag kommer att vara full av ångest att du inte kan slå armarna om mig och skydda mig från världen. Jag ser din rygg sedan gå ifrån och de där armarna hålelr mig fast. Jag gör inget motstånd utan låter stundens fullhet föra med sig. Varför är detta inte du? Var är du? Varför kommer du inte till mig? Jag kommer att ångra att jag inte följt efter dej.