Vår


Solen lyser upp ditt hårda ansikte så att de faktiskt för en sekund ser mjukt ut.
Dina skarpa drag och intesiva blick får mig att röra mig oroligt. Lögnen som
stirrar på mig med mörka ögon ger mig lust att springa och gömma mig som
ett litet barn som jag verkligen är ibland.
        Ett skälmskt leende, som för en sekund tar mig till en annan verklighet,
ler så grymt att jag inte kan låta bli att undra om du är sann. Vad gömmer sig
bakåt dina kalla ögon, dina mörka ögonfransar och okänsliga ord. Din röst
fräter på mitt sinne som en giftig men söt syra. Ditt så vackra leende får mig
för en stund att tänka hur så vacker och otäck du är på samma gång. Ingen
kan vara så perfekt som du, sanningen.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0