En liten resumée för de senaste dagarna
Sitter just nu i min systers vita soffa med hennes vita iBook i famnen och skriver lite vad som hänt mig. För det första så reste jag från helsingfors-vanda till Paris i förrgår...-.- Hatar själva resande då de tar massor med tid och lyckas alltid tappa matlusten eller få ont i magen. Är dvs. känslig för sådant. Jag var inte så överlycklig då jag till slut efter 3 och en halv timmes flygfärd, måste hitta mitt bagage och en taxi.
jag kände mig rätt stolt ändå då nån underlig turk/alban/turkmenistanare kom o. försökte fråga mig om något i stil med "blabklabla info blablabla". Jag visade genast mot exit och sade att infodisken finns ditåt men han förstås fattade inte riktigt så han föföljde mig i en halv minut innan hans "guide/hjälp/infogubbe" tog emot honom. Jag försvann men kände mig ändå helt glad att jag hjälpt en complete stranger.
Efter ett litet fummlande hittade jag en taxi och åkte iväg till hotellet jag skulle vänta på för att åka till Meudon. Hotel Bedford, för att vara exakt. I Madeleine kvarteret, så såg själva Madeleine (stort o. vitt) och såg ganska dum ut så jag sitter ensam i hotellaulan med en enorm röd kappsäck och läderjacka i flotta möbler. Människor tittade nyfiket nog men ingen såg sådär "vad gör du här" direkt för de var alla 60 plus.
Efter en halv timme kom Medani som ja skulle bo hos o. vi tog en RER och metro hem till Meudon. Ja, ni vet, en stor kappsäck i metro i de där små franska genomgångs ticketmachines som är typ en halv meter breda och är otroligt klumpiga, var man inte så galant. Det hjälpte såklart att jag var blond, så människor blev inte arga eller irriterade men hade säkert roligt att se mig kämpa och slåss mot de där helvetes ticketmachinerna som jag skulle igenom....-.-.
Jag lovar, jag somnade genast efter hela mitt äventyr, med liten huvudvärk och ont i magen av all spänning och stress.
Nästa dag sov jag ut som tur men måste med RER till Gare de Austerlitz typ kl.13.00 med min kappsäck IGEN. Kappsäcken fastnade lite mindre den här gången som tur i helvetesmaskinerna. Men ja, reste med ett flott tåg till Brive som tog fyra låååååååååånga timmar där man sitter och har ingen annat att läsa än "sophies värld" och gymnasiegeografi. Jag var ju så smart att ta läsbara saker med mig som jag trodde jag skulle orka med....-.-. Nå, jag böt sedan tåg efter en eeeevighet, till världens fulaste blå tåg som var minscule. Där satt jag över ett timma, uttråkad med min stora kappsäck och "sophies värld" och kunde inte se ut för det var så mörkt. Nå, jag kom fram och var lycklig och supertrött. Min syster och hennes man hade nyss varit på nån barnträdgårdsjulfest så de var smått "crevés" efter dett och min syster och jag gitt ut för ett glas på stan och pratade massor. Drack ett stort glas öl och somnade sedan snabbt. Efter en mycket andra världskrigdröm om Finland stod mitt nästan platina blonda hår ut åt alla håll, är smått oformliligt lockigt och min kugg är alldeles krullig. Jag orkade inte ta bort sminket på kvällen så jag ser ut som en luffare korsad med en panda och orkade inte ens satsa på mina kläder. Är helt svart och röd...osminkad nu, håret flippat och ska snart ut på stan hoppas jag.
Ska antagligen testa en icerink idag som man med stor möda har ställt upp, såhär i södra Frankrike. Men om man har min balans och talang i skrinning, ser man närmast ut som en liten tvåbent bambi på isen.
A tout a l´heure, bixs
jag kände mig rätt stolt ändå då nån underlig turk/alban/turkmenistanare kom o. försökte fråga mig om något i stil med "blabklabla info blablabla". Jag visade genast mot exit och sade att infodisken finns ditåt men han förstås fattade inte riktigt så han föföljde mig i en halv minut innan hans "guide/hjälp/infogubbe" tog emot honom. Jag försvann men kände mig ändå helt glad att jag hjälpt en complete stranger.
Efter ett litet fummlande hittade jag en taxi och åkte iväg till hotellet jag skulle vänta på för att åka till Meudon. Hotel Bedford, för att vara exakt. I Madeleine kvarteret, så såg själva Madeleine (stort o. vitt) och såg ganska dum ut så jag sitter ensam i hotellaulan med en enorm röd kappsäck och läderjacka i flotta möbler. Människor tittade nyfiket nog men ingen såg sådär "vad gör du här" direkt för de var alla 60 plus.
Efter en halv timme kom Medani som ja skulle bo hos o. vi tog en RER och metro hem till Meudon. Ja, ni vet, en stor kappsäck i metro i de där små franska genomgångs ticketmachines som är typ en halv meter breda och är otroligt klumpiga, var man inte så galant. Det hjälpte såklart att jag var blond, så människor blev inte arga eller irriterade men hade säkert roligt att se mig kämpa och slåss mot de där helvetes ticketmachinerna som jag skulle igenom....-.-.
Jag lovar, jag somnade genast efter hela mitt äventyr, med liten huvudvärk och ont i magen av all spänning och stress.
Nästa dag sov jag ut som tur men måste med RER till Gare de Austerlitz typ kl.13.00 med min kappsäck IGEN. Kappsäcken fastnade lite mindre den här gången som tur i helvetesmaskinerna. Men ja, reste med ett flott tåg till Brive som tog fyra låååååååååånga timmar där man sitter och har ingen annat att läsa än "sophies värld" och gymnasiegeografi. Jag var ju så smart att ta läsbara saker med mig som jag trodde jag skulle orka med....-.-. Nå, jag böt sedan tåg efter en eeeevighet, till världens fulaste blå tåg som var minscule. Där satt jag över ett timma, uttråkad med min stora kappsäck och "sophies värld" och kunde inte se ut för det var så mörkt. Nå, jag kom fram och var lycklig och supertrött. Min syster och hennes man hade nyss varit på nån barnträdgårdsjulfest så de var smått "crevés" efter dett och min syster och jag gitt ut för ett glas på stan och pratade massor. Drack ett stort glas öl och somnade sedan snabbt. Efter en mycket andra världskrigdröm om Finland stod mitt nästan platina blonda hår ut åt alla håll, är smått oformliligt lockigt och min kugg är alldeles krullig. Jag orkade inte ta bort sminket på kvällen så jag ser ut som en luffare korsad med en panda och orkade inte ens satsa på mina kläder. Är helt svart och röd...osminkad nu, håret flippat och ska snart ut på stan hoppas jag.
Ska antagligen testa en icerink idag som man med stor möda har ställt upp, såhär i södra Frankrike. Men om man har min balans och talang i skrinning, ser man närmast ut som en liten tvåbent bambi på isen.
A tout a l´heure, bixs
Parisienne
Jag kommer att hålla en sorts resedagbok från och med den 14 Decemer
framåt då jag reser till Frankrike. Paris, Södra Frankrike, Midi-pyreneerna...
den perfekta kvinnan
Jag förstår varför hon kallas den "fulländade kvinnan" och "italiens förebild för alla kvinnor"
MONICA BELLUCCI
Im no more then a dancer
Det röda ljuset som träffar min avslöjade kropp pulserar av adrenalin och spänning då jag
med smidighet rör mig med musiken. Musiken, som får min kropp att röra sig så åtråvärt.
Deras blickar, deras skratt, deras röster försvinner då jag tänker endast på dansen som
föds ur min nakna kropp. Jag ler, falskt, mjukt och uppfyller deras fantasier med min vilda
dans. Här uppe känner jag med stark, men då lamporna släcks förvinner magin. Jag är
endast igen flickan som sålde sin kropp för fantasier.
Leken jag älskar och hatar mera än nåt
Iskalla fingrar drar du längs min bara rygg. En ilning går längs min sköra kropp.
Ett andetag, en röst, en smekning får min blick att möta din. Ett leende spelar
på dina mjuka läppar medan du ser på mig oskyldigt. En hemlighet som bara
du och jag delar. Vårt spel. Vår värld. Där ingen annan ser vår döljande åtrå.
Le Divorce
Le Divorce (Skiljsmässan) 2003
En film som jag både skrattade och sörjde åt. Handlingen är både intressant som
väldigt "fransk". Kulturkrocken i filmen är rolig och samtidigt väldigt sorlig. En gravid
amerikanska, Roxy, gift med en överklass fransman, ska skilja sig och bor i Paris där
hon måste slåss mot hennes makes rika och snobbiga släkt. Hennes syster, Isabel,
reser från USA till Paris för att stöda hennes syster och hela handlingen blir råddigare
då Isabel blir älskarinna åt politikern och Roxys makes morbror, som blir så gott som
en skandal i överklasssamhället i Paris. Roxys make blir plötsligt mördad då skiljsmässan
är igång med hans älskarinna. Mera rolig än spännande och för varje Frankrike-älskare en
sevärd film. Påminner mig alltid om kulturolikheterna och min syster då jag ser den.
Scarlett
SCARLETT JOHANSSON - the golden beauty
Fröken Perfekt
Skönhet var hennes styrka. Hon var samtidigt kall som vacker. En isdrottning.
Hennes ögon utstrålade både styrka, självgodhet och kyla. Hon hade en osynlig
mur runt sig som endast jag kunde se igenom. Bakom hennes isblå ögon fanns
en sårad själ, som litade på ingen. Bakom hennes hårda skal fanns en osäker
liten flicka. Kanske kan jag en dag förstå varför hon byggt hennes mur. Ytan är
bara en yta, och själen som ligger där inne är sårbar. Skall man bygga en ogenom-
tränglig mur för att inte bli sårad eller ska man låta en komma under skinnet?
What ever happened to her?
I gave up all of my bad habits for you
Dina ord ekar i mitt huvud. Jag kan inte skjuta dem ur mina tankar. Din röst dyker upp hela tiden.
Jag försöker tänka på något annat men sedan är du där igen. Hånfull. Ironisk. Elak. Oberörd.
Allt du sagt var lögner. Allt vad du säger är lögn. Du saknar samvete då du skrattar upp i ansiktet
och berättar hur patetisk och löjlig jag är. Jag vet att jag borde glömma dig men jag kan inte glömma
ditt hån och elaka skratt. Du låter oberörd medan jag desperat försöker få svar. Jag är ett hårstrå från
att falla ihop och gråta. Då du sa att du var kär var det bara en elak lögn, ett spel, mitt öde.
Utkast: Jag kan ...
Jag kan se framför mig ditt så charmiga leende som fick mig förut att glömma allt annat.
Nu äcklas jag och tänker bara svart. Jag ser framför mig hennes hånleende i hennes perfekta
ansikte. Hon viskar något till sin kompis som skrattar och ger mig kritiserande blickar. Jag darrar
i hela kroppen då jag tar en ansats att se på dej hjälpslöst. Du ser bort med hån glimmande i
dina vackra ögon, tänder en cigg och vänder dig bort. Jag vill falla ihop, drukna i förödmjukelse
och tanken av hon och dej. Jag tänker hur hennes perfekta läppar vidrör din hals ömt och du som
ryser av välbehag medan jag krossas som glas framför dej. Jag hatar dej.
italienare
Italienare - guds gåva till kvinnorna
october road
Paris modevecka är förbi och detta ska göras innan julen kommer:
1# en fuskpäls ska inköpas
2# klippa håret igen + blondera
3# jeans minishorts absolut
4# skaffa en lyxmascara
5# liten handväska (!)
I will never be your stepping stone
Kate Moss for Elle October 2008
Duffy - Stepping Stone
ageless beauty
MARILYN MONROE
frankrike är väl något för mej?
Jag har alltid dragits till Frankrike av många orsaker och har tänkt skriva till skolan
en artikel om Frankrike. Dess kultur och problem, människorna och ungdomarna.
Frågan är ändå? Är Frankrike något för mej sist och slutligen? Är det vad jag vill?
paris.
Paris, Paris, Paris! Staden där allt finns och staden där modet möter klassicmen. Fransyskorna
med sina bleka ansikten, så naturligt målade och röda läppar går med skyhöga klackar även i
ruskigaste vädret då de vägrar gå i annat. Deras stil är alltid så perfekt, chic, bourgoise, boho...allt!
Killarna, som alla vet det senaste inom musiken och dansar streetdance, deras tryckta rock t-shirt
och indielockiga hår. Finns det en mera orginell stad som alltid kommer att vara så Paris?
partypartyparty
So what, im still a rockstar
I guess i just lost my husband
I don't know where he went
So i'm gonna drink my money
I'm not gonna pay his rent (Nope)
I got a brand new attitude
And i'm gonna wear it tonight
I wanna get in trouble
I wanna start a fight